Vett och Etikett

Det finns en del både skrivna och oskrivna regler som gäller vid begravningar. Folkvettsexperten Magdalena Ribbing berättar att bland annat följande är korrekt:

Klädsel

Står det inget annat angivet i dödsannonsen så förväntas begravningsgästerna liksom de anhöriga ha mörka, diskreta kläder. Vit skjorta för män, även kvinnor kan ha vitt i blus, krage eller liknande om de vill. Grå eller svarta strumpor, matta tyger samt långärmat gäller för traditionell klädsel. Kvinnor ska inte ha alltför höga klackar, och gärna svarta handskar.

Påbjuds valfri klädsel går det bra med vilken diskret färg som helst, även svart.

Om ljus klädsel önskas vill de anhöriga undvika det mörka intrycket. Då ska begravningsgästerna inte klä sig i svart eller mörktgrått eller mörkblått. Alla andra färger är rätt men man bör avstå från knallrött, illgult och andra starka, glada färger och hålla sig till en mildare färgskala.

Enligt gammal tradition kunde kvinnor endast ha silversmycken samt pärlor, men inte gult guld eller smycken med färgstenar. Det är i dag en förlegad sed som iakttas endast vid mycket strikt formella begravningar. Vit slips bärs av de närmast anhöriga männen. Dit räknas främst make, far, son, bror, måg, barnbarn, svåger, far- och morfäder, även farbror och morbror samt ofta kusin.

En slät, enkel hatt med ett tätt flor, så kallad sorgslöja, användes förr av de närmast anhöriga kvinnorna, som därmed kunde dölja sina tårar och sin sorg i viss mån. Sorgslöja förekommer så gott som aldrig numera.

Blommor

Den lilla handblomma som läggs på kistan vid avskedstagandet kan vara en liten enkel bukett eller vanligare en enda blomma. Män kan men behöver inte ha handblomma/bukett. De bugar vid kistan som en avskedsbetygelse, liksom kvinnor kan niga lätt eller böja huvudet.

Blommor som kommit till begravningen ska aldrig tas med hem av anhöriga – de hör till den avlidna och kan antingen följa med kistan eller läggas ut på egen grav om sådan finns eller på anvisad blomsterplats på respektive kyrkogård. Det ombesörjs av begravningsentreprenören eller lokalens personal.

Hälsning

Alla som bevistar en begravning bör gå fram till ett par meter framför kistan och där buga eller niga lätt i respekt inför den stora, oåterkalleliga döden. Därefter går man till sin plats i ceremonilokalen. Likaså vid utgången; då upprepas denna gest av respekt om kistan inte har burits ut.

Vid defilering/avskedstagande framme vid kistan bör de anhöriga sitta kvar i sina bänkar till dess att övriga begravningsgäster tagit sitt farväl. Defileringen är också en vördsam hälsning till familjemedlemmarna. Defilering är inte nödvändig, det är lika vanligt att familjen väljer att avstå från den.

Foto

Att fotografera kistan samt blomsterutsmyckningen är numera vanligt, som ett minne. Bilderna skall tas innan begravningsgästerna anländer, eller när de lämnat lokalen, aldrig under ceremonin. Ingen som inte är närmast anhörig skall ta bilder av familjen eller andra gäster.